16:48 

Men så plötsligt. Hör jag den.

Det kanske går fortare för de flesta andra.

Men för mig har det varit så fullt av plié och tendu och rumpan ner och revbenen in och handen framför armbågen och armbågen upp och första position och när jag precis tänker ”yes! Jag klarar det!” så är det andra position och då börjar knäna skrika.
Och vänsterfoten krampa.

Men nu hör jag den.
Och jag böjer och sträcker och böjer igen och nej, jag tänker faktiskt inte.

Den bara är där.

Musiken.

Läs också: Superhjältar

Det här är inlägg #041 i #blogg100.

Advertisements

Om Malin Crona

Nej, man behöver inte hålla med om allting.
Det här inlägget postades i #blogg100, Dans och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s