Superhjältar

”Batman!” ropar Rebecca.

Fast jag vet att hon inte riktigt ropar så.

Jag sträcker benet mot himlen, spikrakt, som för att flyga.

Fast jag vet att det inte är så. 

Men med benet några decimeter från golvet i en omöjlig vinkel tänker jag att ingen annan vet vilka våra största segrar är. Ingen annan kan se våra modigaste handlingar. När vi tvingas flyga fast vi knappt vågar hoppa.

För vi är bara människor. Som hoppas, som lyfter, som faller. Som reser oss upp igen.

Superhjältar, helt enkelt.

Läs också: Första position

Det här är inlägg #038 i #blogg100.

Om Malin Crona

Nej, man behöver inte hålla med om allting.
Det här inlägget postades i #blogg100, Dans, Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s