Gruvorna

Det var den 5 oktober 1997. Jag tog bussen från Göteborg hem till Söbben.

Uppdrag: att skriva om gruvorna där jag växte upp.

Resultat: reportaget Gruva.

I går, på min 42:a födelsedag gick jag åter längs de vana stigarna. Den här gången med mina egna barn som skattsamlare.
Ja, jag kan väl erkänna att tioåringen tyckte det var mer spännande än snart-tonåringen.

Men min fascination för gruvorna upphör aldrig. Det magiska.

Jag är tacksam över de möten jag hann få med människor som var med när fältspaten bröts. Som mindes hur det gick till när berget bröts till bitar för porslinets skull.
Snart finns bara hålen kvar. Och de glittrade stenarna. Kvartsen, fältspaten, glimret.
De tre som för alltid hör ihop.

På väg.

Skatterna.

Framme.

Fältspat. Glimmer. Kvarts.

Läs också: Gruva

Det här är inlägg #037 i #blogg100.

Advertisements

Om Malin Crona

Nej, man behöver inte hålla med om allting.
Det här inlägget postades i #blogg100, Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s