Att vara mamma

Det var inte mitt hjärta du tog.
Det var ditt redan innan jag visste att du fanns.

Det var inte mina armar du tog.
De fanns där för att bära dig.

Det var inte min tid du tog.
Mina andetag kan inte fyllas utan din luft.

Det var min hud.
Det var den du tog.

Det finns inte längre någonting mellan mig och världen.
Och jag kan inte alltid skydda dig från den.

Läs också:
När drömmar väl slår in, är de drömmar då?

Det här är inlägg #018 i #blogg100.

Advertisements

Om Malin Crona

Nej, man behöver inte hålla med om allting.
Det här inlägget postades i #blogg100, Livet, Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s