Så lär du ditt barn att koda

Vill du också hjälpa dina barn att komma igång att koda, men vet inte hur du ska börja eller vem du ska fråga?

I dag delar jag av mig av mina och mina kollegors bästa tips på Rebel & Birds blogg.

Den korta sammanfattningen är – sätt i gång! Den lite mer utförliga hittar du här:

Så lär du ditt barn att koda

Läs också:
Hack for Sweden år två
Man måste börja nånstans
Semesterhackarna checkar in
Jag ska till Barcelona och koda! 

Publicerat i Rebel & Bird | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Geek Girls – vi gör världen lite bättre tillsammans

Den som följer mig på Rebel & Birds Instagram-konto den här veckan har inte kunnat undgå att jag laddar för fullt inför Geek Girls årsevent #BettertogetHer i helgen.

Ja, jag är peppad!

Min insats i år blir att moderera en debatt på temat hur vi får fler kvinnor att börja jobba i teknikbranschen. Och hur vi får dem att stanna kvar.

Ni kan se fram emot spännande panel med så väl programmerare som chefer, rekryterare och ansvariga för utbildningar.

Här kan ni läsa lite mer.

Och kom och lyssna!

Läs också:
Tankar om integritet del två – Big Sister Geek Girl Meetup
Geek Girl Meetup dag 1

Publicerat i Geek Girls | Märkt , , | Lämna en kommentar

Gräv bland fakturorna – nörd-tv med Malin Crona

Äntligen finns min föreläsning från Grävseminariet i Göteborg på UR Play!

Där kan du se mig fara fram och tillbaka på scenen och berätta om hur mycket jag älskar kommunala kontoplaner, papper och fakturor.

Enjoy!

Läs också:
Gräv 2016 – Så granskar du faktorurna
Den som spar, den har – att granska ett kommunalt bolag
Förrådsfynd – att gräva fram en nyhet

 

 

Publicerat i Journalistik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vad spelar egentligen känslor för roll?

I dag bloggar jag hos Rebel & Bird om känslosymboler och hur de tar över en allt större del av vår kommunikation.

Men finns det några risker med att emojis nu börjar användas även professionellt?

Det kan du läsa om i fall du vågar klicka på en länk med rubriken:
Hur länge förlåter vi en bajs-emoji?🙂

Läs också:
När pusselbitarna faller på plats

Hurra! 8 Sidor får pris för Kommentarsfältet och Alla Väljare!

Publicerat i Rebel & Bird | Märkt , | Lämna en kommentar

Det händer mer än ni ser

Ni som följer min blogg har säkert märkt att det lugnat ner sig lite den senaste tiden.

Men det händer desto mer här.

Här kan ni till exempel läsa om när jag avslöjar vad jag har i handväskan för Pelle.

Jag kommer inte att uppdatera den här bloggen lika flitigt just nu.
Det finns helt enkelt inte tid för det.

Men ni kommer att kunna följa mig på Geek Girl Meetup, Tjejer kodar och allt annat kul som händer i vår och sommar på Rebel & Birds blogg och Instagram-konto.
Och självklart kommer jag då och då att länka dit härifrån också.

Och det här blir väl också på sätt och vis en liten paus från #blogg100 just nu, fast jag så klart kommer att fortsätta skriva om dansen, journalistiken, orden och barnen här på bloggen, när andan faller på. Men inte längre varje dag.

Läs också:
Skottår och dags att skutta vidare
Nytt jobb!

Det här är ett inlägg i #blogg100 år 2016.

Publicerat i #blogg 100 år 2016, #blogg100, Rebel & Bird, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Äntligen här!

Här är det. Rebel & Bird. Sveavägen 56.

Inte nog med det. Jag fick Tacos också. Tack.

Skärmavbild 2016-04-26 kl. 20.34.21

Och blev dagens viktigaste nyhet. 😊

Äntligen är jag på plats på Rebel & Bird! Och nej, jag har aldrig varit med om att första dagen på ett nytt jobb tar slut så snabbt. Det är tur att det snart blir en ny dag och att jag ska dit igen. Och därefter, igen.

Läs också:
Nytt jobb!

Det här är ett inlägg i #blogg100 år 2016.

Publicerat i #blogg 100 år 2016, #blogg100, Rebel & Bird, Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Människa+ Eller minus

sliten s-tangent

”Jag vet att jag har använt dig mycket. Mer än alla de andra i hela alfabetet. Det framgår tydligt. Och jag vet hur man kan känna när man blivit flitigt använd. Att man inte orkar mer. Rentutav vill lägga av. Men om jag kunde få be dig att fungera bara ett litet tag till vore det vänligt. För allt blir väldigt mycket tråkigare utan dig.” Malin Crona, Instagram, 15 oktober, 2015.

 

Jo. Så har den sett ut ganska länge. Och det är möjligt att den kommer att bli sur när jag börjar på mitt nya jobb i morgon och inte längre kommer att behöva den. Min s-tangent.

För som jag har anpassat mig. Varje gång jag ska skriva ett s tar jag sats med hela kroppen.
Man vet liksom aldrig riktigt. Ibland bara faller det på plats på en gång. Jag har inte lyckats lista ut när eller varför. Men oftast är det inte så. Oftast behöver man slå på den minst fyra gånger. Från lite olika håll. Innan den ger med sig. Då oftast flera gånger i rad så jag får sudda ut några. Och ibland vill den faktiskt inte alls. Allt oftare på senare tid.
Så jag har lärt mig att klippa och klistra s.

Och något säger mig att jag kommer att fortsätta med det ett tag till, även när jag inte behöver. Formulera meningar likt den här för att ta mig runt problemet.
Slå hårt minst fyra gånger. Klippa och klistra.

För man vänjer sig.

Det slår mig allt oftare att Alexander Bard har rätt i det att vi människor så gärna vill tro att det är vi som anpassar tekniken efter våra behov, fast det lika mycket är vi som anpassar oss efter tekniken.

Allt det här tänker jag på i kväll när jag skakar mattorna och sopar golven.
Egentligen är det här förstås alldeles för pinsamt att erkänna, men eftersom jag i dag haft en klass på Medieinstituet som jag gav i uppdrag att berätta för sina klasskamrater om när de gjort bort sig så kan jag bjuda dem på det här också.

För av någon anledning gick vissa valda delar av min hjärna i strejk efter skilsmässan. Nej, det var inget av det där viktiga. Skaffa bostad, ordna skolskjuts till barnen, ordna adressändring, bodelningsavtal, sånt.
Men när det kom till att lista ut hur jag skulle byta dammsugarpåse i min dammsugare.
Där tog det av någon anledning stopp.
Jag vågade inte fråga någon heller. Det är faktiskt sånt jag borde klara av. Eller googla mig fram till. Men jag orkade inte.
Så jag sopade golven. Skakade mattorna. Våttorkade noga. Dammsög bara det allra sista.

Så kom en väninna på besök och vi utbytte historier om hur vi lagat våra liv och hem med silvertejp. Och jag berättade för henne om min dammsugare. Hon lyfte på locket. Och där satt den. Dammsugarpåsen. Som nu inte längre är full.

Ändå. Sopar jag golvet, noga, noga. För jag har liksom vant mig. Vid ett problem som inte längre ens finns.

Och jag vet att jag inte behöver oroa mig. När jag har en dator med en fungerande s-tangent, en tom dammsugarpåse och en vattenkran i köket som inte längre är lagad med tejp kommer livet att bjuda på alldeles nya problem som jag kommer att jobba mig runt på alldeles onödigt krångliga sätt.

(Och ja, jag vet att man kan laga trasiga datorer, men då måste man vara utan dem i fler timmar än jag klarar av. Och ja, det går att koppla in ett externt tangentbord, men det blir inte samma sak. Jag gillar känslan av varm laptop i knät, jag kommer nog inte att kunna byta ut den mot mindre än att jag skaffar katt igen. Det är för övrigt ett annat ganska säkert sätt att skaffa sig nya små problem. Och fulla dammsugarpåsar. Så. Vi får väl se.)

Läs också:

When life gives you lemons

Det här är ett inlägg i #blogg100 år 2016.

 

Publicerat i #blogg 100 år 2016, #blogg100, Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar